Menu

Samiska fornlämningstyper

Samiska fornlämningar är olika typer av spår efter samisk verksamhet. För att de ska räknas till fasta fornlämningar och därmed vara lagskyddade, måste de vara varaktigt övergivna.
De vanligaste förekommande samiska fornlämningskategorierna är uppräknade nedan.
Fornlämningar som husgrund eller plats med tradition har ofta en allmänhistorisk betydelse som kan omfatta såväl samiska som icke samiska lämningar.

Vill du veta var det finns samiska lämningar kan du titta på vår karta.

BENGÖMMA

Bengömmor finns framför allt i det samiska kulturlandskapet. De består av en samling djurben som placerats på en skyddad plats, ofta i en skreva eller under en sten.

Bengömmor hittas ofta på eller i närheten av visten. Enligt samerna själva samlade man ihop benresterna efter måltiden för att inte hundarna skulle äta upp dem och sätta i halsen. Det är också möjligt att en äldre religiös föreställning ligger bakom – kanske en förhoppning om att djuret skulle återuppstå.

Den äldsta bengömman i länet som man känner till kommer från Spaunakullen i Bielite, Vilhelmina kommun. Ben från gömman har daterats till vikingatid, det vill säga perioden 800-1050 e Kr.

Bengömma vid Spaunakullen i Vilhelmina kommun

BJÖRNGRAV

I fjällregionen har man hittat björngravar under klippblock, i skrevor och i grottor. I skogsregionen begravde man björnarna i rösade gravar. Björnens alla ben har noggrant insamlats och begravts under ceremoniella former. Benen ligger hela eller märgkluvna och man har eftersträvat att lägga benen i anatomisk ordning för att björnen skulle kunna återuppstå.

Hittills har ett 15-tal björngravar hittats i inlandet, alla inom sydsamiskt område. Inom norrländskt område finns dateringar som visar att seden förekom från vikingatid och framåt.

Frameroderat björnkranium på stranden av sjön Storuman.

FÖRVARINGSANLÄGGNING

Rubriken omfattar oftast källargropar från historisk tid i anslutning till samiska visten. I groparna har till exempel livsmedel och redskap förvarats. I Västerbottens inland har hittills närmare 500 gropar registrerats.

Väldigt tydlig förvaringsanläggning

HORNSAMLING

Hornsamlingar förekommer i det samiska kulturlandskapet och ligger ofta i anslutning till visten. Det är främst renhorn som samlats i högar. Samlingarna kan vara av betydande storlek.

Hornsamling med referensperson

HÄRD

Härdar eller eldstäder är ofta den enda synliga resten av en samisk tält- eller timmerkåta – de kan ha olika former och avgränsas oftast av stenar.

Ofta är det endast härdens kantstenar som är synliga

KÅTA

En kåta är en traditionell samisk fast eller flyttbar bostad, byggd av trä och/eller näver och torv över en rund eller oval golvyta med centralt placerad eldstad och rököppning.
Spåren efter en kåta är oftast mycket diskreta, en mindre jordvall eller en stenring efter en tältkåta kan vara de enda rester som är kvar. Ibland finns bara en härd som visar var kåtan har varit placerad.

Platsen där en kåta stått syns som en cirkel av stenar som stöttat kåtastängerna. I mitten är en härd.

OFFERPLATS

Offerplatser inom vårt län tillhör den samiska religionen. De kan ligga i anslutning till heliga fjäll, sjöar, vid stenblock, i klippor eller grottor. Man offrade till exempel renar, ben-, horn- och metallföremål i hopp om välstånd, jakt- och fiskelycka.
En fyndrik offerplats har undersökts vid Mörtträsket i Lycksele. Där påträffades 259 metallföremål, smycken, prydnadsföremål och ett mynt. Offerplatsen har daterats till perioden 1000–1350.
På en udde i Vindelgransele vid Vindelälven i Lycksele kommun upptäcktes en offerplats i samband med odling. Platsen utsattes för plundring, men flera av föremålen kunde trots allt tillvaratas vid en undersökning 1941. Föremålen dateras till ca 900 – 1300 e.Kr.

Offersten i Offerskalet på Marsfjället i Vilhelmina kommun

RENGÄRDE

Ett rengärde är en rund eller närmast rund, inhägnad hage. Den används för skiljning, mjölkning, kalvmärkning eller slakt inom renskötseln.

Timrad rengärda vid Sundtjärn i Malå kommun.

RENVALL

Renvallen är en yta med tydlig påverkan av renskötsel.

Gräsbeväxt renvall där enbuskar börjat växa in.

RÖSNING

Rösningar består av en eller flera kantställda eller upplagda stenar. De kan ha fungerat som riktmärken, markeringar för gömmor, gravplatser eller heliga platser. Förekommer vanligen i samiska miljöer.

Rösning på toppen av Atoklimpen.

STALOTOMTER

Samisk byggnadslämning i fjällmiljö, kan bestå av lämningarna efter stora runda eller ovala hyddkonstruktioner. Golvytan är (till skillnad från kåtan) försänkt och omges av en låg, uppbyggd jordvall, i mitten finns en stensatt härd. Det är numera klarlagt att många stalotomter tillkom under vikingatiden.

Tydliga stalotomter i Remdalen, Vilhelmina kommun.

VISTE

Samernas gamla boplatser kallas för visten. De ligger på väl valda platser intill bra vatten. I kåtornas närhet finns till exempel förvaringsgropar, förrådsbodar, torkställningar, bengömmor och hornsamlingar. Renvallen, där man samlade renarna för mjölkning och slakt låg också nära vistet.

Koppsele lappvall i Hemnäs, Malå kommun var huvudviste för samerna inom Koppselelandet. Ett kilometerlångt bevattningsdike från 1800-talet löper i en halvcirkel runt lappvallen. Vistet blev öde omkring sekelskiftet då samerna flyttade nedströms Malån.

Timrade bodar på Koppsele-vistet i Malå kommun