Menu

1600-tal

Västerbottens län bildas 1638 och kyrkan stärker sitt inflytande genom att ett flertal kapell och kyrkor byggs i länet. Länet och dess bebyggelse börjar kartläggas och kommunikationerna förbättras genom vägbyggen.

Jakt o fiske

Möjligheten att jaga och fiska i omlandet har ofta varit en förutsättning för att överleva i norr. Under 1600-talet försökte statsmakten att reglera fångsten, vilket inte fungerade. Skinn från ren, älg, varg, björn, bäver, ekorre och mård var viktiga handelsvaror redan under förhistorien. Birkarlar och samer betalade skatt i mård- och ekorrskinn under 1600-talet. Rovdjuren var fredlösa året om och 1647 fastställdes skottpengen för de olika djurslagen.

Under 1600-talet betalade man skatt med mårdskinn.

Fångsten bedrevs med olika typer av redskap såsom flak, giller, saxar och snaror vilka antingen slog ihjäl bytet eller fångade det levande. Jakten skedde vintertid med skidor där bytet tröttades ut och avlivades med pil och båge eller spjut.
Kustens fiskelägen ingick som en del i bruket av naturtillgångarna och besöktes under sommar och höst när fisken gick till. Basen i fisket utgjordes av strömming men även andra fiskarter enligt följande ”Lax fiskas med skatanät vid islossningen, sik med lagnor höst och vår, strömming med sköt i juli och augusti, gäddor och abborrar fiskas med not, lagnor och ryssjor vid isgången om våren”.

Bebyggelse

Bebyggelsen växte mycket långsamt från kusten och in i landet. Åkerbruket var av liten omfattning och 1607 hade Västerbotten de minsta spannmålsskördarna i Norrland. Statens intresse för de norra regionerna ökade dock och nu börjande man även rita kartor över enskilda gårdar med den omgivande odlingsmarken. De tidigaste kartorna visar kyrkorna med prästgårdens ägor.

Vid denna tid bestod konungariket Sverige av en östra- och västra rikshalva. Den östra var nuvarande Finland. För att öka statens skatteintäkter lockades många finnar att bosätta sig i länet och bland de mera kända är Örträskfinnen Hilduinen som tog upp första jordbruket i Örträsk. Både i Lycksele och Åsele var det finnar som tog upp de första jordbruken. I Lycksele stad finns fortfarande Finnbacken. I slutet av 1600-talet utfärdade staten två lappmarksplakat med syfte att kolonisera lappmarken, ett av lockbetena var 15 års skattefrihet och frihet från knektutskrivning.
I syfte att finna bra marker för kolonisation av inlandet genomfördes en kartering av Umeå lappmark 1671. På denna karta finns även samiska visteplatser markerade med små kåta-symboler.

Kyrkan

Under 1600-talet började delningen av de fem storsocknarna som fanns tidigare. Nu byggdes kapell i Umeå stad, Burträsk, Nysätra och Degerfors (Vindeln). I kustbandet byggdes fiskarkapell och i lappmarkerna byggdes kyrkor i Lycksele (1607), Åsele (1648) och Sorsele (1677). De första kyrkorna byggdes av trä och bestod av timmerkonstruktioner. Prästen var socknens förnämsta ämbetsman och prästgårdarna reglerades enligt särskilda boställsordningar. Då prästen var både Guds tjänare och bonde på samma gång, var prästgården ofta ett mellanting mellan bondgård och prästgård.
Kring kyrkan fanns i regel en kyrkstad där de jordägande bönderna hade stugor eller kammare. Husen ägdes enskilt men stod på kyrkans mark och bildade en lite trästad med gator och torg samt stall för hästarna. Till vardags var kyrkstaden öde och befolkades endast under kyrkhelgerna. I Lövånger finns en välbevarad kyrkstad.

Flygbild över Lövångers kyrkstad med de renoverade kyrkstugorna.

Handel

En av de största drivkrafterna hos statsmaktens önskan att grunda städer, var att koncentrera all handel till stadens borgare. Ett försök att grunda en stad vid Umeälven gjordes redan 1588 då den placerades vid landskyrkan på Backen. Det strikta regelverket för stadens borgare för att bedriva handel lockade ytterst få och staden dog ut. Ett nytt försök gjordes 1621 när staden förlades på dess nuvarande plats. Nu genomfördes en omorganisation av handeln och landsbygden delades in i handelsdistrikt där stadsborgarna har privilegium på handeln. De tidigare landsköpmännen förlorade därmed sin utkomst. All handel som bedrevs i staden skulle förtullas och tullstaket markerade gränsen mellan stad och land. Hamnarna vid kyrkplatserna i Nordmaling, Lövånger och Skellefteå var även viktiga handelsplatser.
Den svenska stormaktspolitiken i början av 1600-talet var en av orsakerna till etablerandet av kyrkoplatser i hela Lappland. Kung Karl IX strävade att befästa ”nordanlanden” såsom svenska i den intressesfär där gränsen mellan Norge, Ryssland och Sverige ej var dragen. Skatt från och handel med samerna skulle utan mellanhänder (birkarlarna) nu skötas av kronans fogde. Sist och inte minst lika angeläget var att kristna samerna i den nya lutherska tron. Den 16 januari 1606 beslutar samerna, efter förfrågan från kungens sändebud, att platsen för marknad och kyrka skall vara den av ålder nyttjade halvön i Lyckselet.

Kommunikationer

Under 1600-talet anlades Kustlandsvägen, den första körvägen genom länet som var farbar både sommar och vinter. År 1668 meddelade landshövding Graan att vägen var framkomlig med kärra ända till Luleå. För vägens underhåll och standard utfärdades ett antal förordningar bl. a regler om att alla är skyldiga att röja väg och bygga broar, instruktioner om att vägarna mäts med snören ”så att alla milar bli lika långa”, förordning om postbefordran och bestämmelser om gästgiveriväsendet.
Gästgiverierna övertog inkvarteringen av resande från prästerna och den första gästgivaren tillsattes i Levar, Nordmalings kommun, 1635. Vid gästgiverierna skulle det även finnas tillgång till skjutshästar och avståndet mellan gästgiverierna skulle inte vara längre än 2 mil.

Gästgiveriet i Levar finns fortfarande kvar och är numera hotell.

Skjutsväsendet byggdes främst upp för statens tjänstemän och för att reseräkningarna skulle stämma och rätt taxa togs ut måste vägavstånden vara korrekta. Därför skulle det vid varje mil sättas upp ”wisse Stenar och Kännemärken” som visade avståndet. I länet finns det fem milstenar bevarade från 1663.