Menu

Arkeologiska undersökningar

Majoriteten av alla underökningar i Sverige beror på exploateringar av olika slag. Nya vägar, järnvägar och bostadsområden kräver ibland att området undersöks av arkeologer. I Sverige är det länsstyrelserna som beslutar om det behöver göras en arkeologisk utgrävning. Beslutet sker med stöd i kulturmiljölagen, som förbjuder att en fornlämning rubbas eller förstörs utan tillstånd.

Atoklimpen, Storumans kommun

I september 2019 utförde Umeå universitet fältarbeten inom kulturreservatet Aatoeklibpe/Aatoklimpoe/Atoklimpen i Tärna socken, som en del av en forskningsinsats kopplat till två doktorandprojekt. I området finns ett flertal lämningar som berättar om den fjällsamiska renskötarkulturens förhistoria. Det särpräglade och framträdande fjället Atoklimpen anför ett varierat och iögonfallande naturlandskap och de flertaliga samiska gravarna som finns i området vittnar om ett mångsidigt och komplext kulturlandskap, präglat av samisk historia, religion och kultur.

Vy mot Atoklimpen med stalotomt i förgrunden, fotografi taget före undersökningen.

På bilden ovan är fjället Atoklimpen sannolikt mest iögonfallande men centralt i bilden går det att urskilja en cirkulär brun fläck. Det är försänkningen i en så kallad stalotomt ( i stalotomten L1937:1516 eller RAÄ Tärna 923:2 för att vara exakt). Det är den mittersta av tre stalotomter belägna ca 2,5 km sydsydväst om Atoklimpen, 3 km från Atostugan men inte långt från vandringsleden. Det var två av dessa tre stalotomter som undersöktes av universitetet under hösten 2019. Stalotomter är en karaktäristisk fornlämning i fjällområdet och tycks främst ha brukats mellan 850-1050 e.Kr. En stalotomt utgörs av en grund svacka i marken och är omgiven av en ofta otydlig vall. Vanligen återfinns en härd i svackans mitt. Stalotomterna är sannolikt lämningar efter boplatser men huruvida dessa var säsongsbundna eller permanenta och om ekonomin främst var inriktad på vildrensjakt eller tamren är omdebatterat. Det finns även nya rön som menar att de snarare hade en mer handelsinriktad funktion.

Philip Jerand, Mattias Sjölander, Malcolm Lillie och Johan Linderholm.

Projektet möjliggjordes av det anslag från Göran Gustafssons stiftelse som erhållits av Philip Jerand och Mattias Sjölander, doktorander i arkeologi vid Umeå universitet. Fältarbetet utfördes i samband med en exkursion för masterprogrammet i miljöarkeologi, där Professor Malcolm Lillie och Docent Johan Linderholm tillsammans med fyra masterstudenter deltog i fältarbetet under två dagar.

Masterstudenterna Annika Petersson, Eirini Anagnostou, Frida Majieno och Katrīna Grigorjeva

Det övergripande målet med projektet är tudelat, dels att undersöka den fjällnära förhistoriska vegetationsutvecklingen i området kring Atoklimpen men även att studera människans miljöpåverkan och rumsliga organisering. Liknande miljöstudier har bland annat gjorts i Jämtland där pollenanalyser har kunnat identifiera mänsklig närvaro i Jämtlandsfjällen redan vid 600 e.Kr. I Norrbotten har pollenstudier utförts vid trädgränsen och förändringar med en möjlig koppling till mänsklig aktivitet har kunnat påvisas kring vikingatid/medeltid. I kontrast till dessa regioner är Västerbottens fjälltrakter ännu tämligen outforskade vad gäller studier av vegetationsutveckling och relationen mellan människa och natur.

Mattias mäter in provpunkter. I bakgrunden syns den myr ur vilken pollenproverna togs.

Atoklimpen besitter de förutsättningar som krävs för studier av fjällnära miljöförändringar och genom att analysera prover tagna från en närliggande myr finns goda förutsättningar att studera detta. Samtidigt så gör områdets speciella karaktär det till en extremt värdefull och intressant samisk kulturmiljö, vilket var en av motiveringarna till att skydda och säkerställa Atoklimpen som ett kulturreservat. Dock innebär det att en mer traditionell arkeologisk undersökning, där man gräver upp schakt och provgropar, kan vara svår att bedriva då de lämningar som undersöks antingen helt eller delvis förstörs. Därför blir ett miljöarkeologiskt tillvägagångssätt extra värdefullt i en sådan här kontext, då de metoder som brukas, i sammanhanget, är att klassa som icke-invasiva. Ingreppen i natur- och kulturmiljön blir således minimala.

Katrīna och Eirini samlar in jordprover för vidare analys i det Miljöarkeologiska Laboratoriet i Umeå.

Utöver pollenanalyser fokuserar projektet på kemiska, fysikaliska och spektrala analyser av jord och sediment. I korthet är det metoder som kan studera jordmånsbildning och markanvändning. Fältarbetet består i att samla in små jordprover från ett flertal provpunkter för analys i labb. Fosfatanalyser kan urskilja och avgränsa områden där organiskt material deponerats och kan exempelvis ge information om sophantering. Magnetisk susceptibilitet lämpar sig väl för att identifiera områden där eldning/bränning har ägt rum. Nära infraröd spektroskopi går att använda för att klassificera den kemiska karaktären av ett material. Dessa analysmetoder bör dock inte ses som åtskilda verktyg med separata syften, styrkan föreligger i kombinationen av metoder som tillsammans bildar en verktygslåda som går att använda för att undersöka och tolka förhistoriska aktiviteter.

Annika och Frida använder en MicroNIR spektrometer för analys i fält.

Totalt samlades 136 jordprover och 3 torvprofiler in för vidare analys i labb och analyserna pågår för fullt. Träkol och brända ben framkom i prover tagna ur den mittersta stalotomten, träkolet har efter analys bestämts till björk eller al. Kolfragmenten var så pass små att de kännetecken som skiljer dessa två träslag inte var skönjbara. Ett urval av detta material ska skickas in för 14C datering.
Nedan är ett fotografi taget när alla verktyg, instrument och prover är nedpackade och vandringen nedför precis ska påbörjas. Jämfört med hur platsen såg ut före undersökningen är det ingen synbar skillnad, utöver väderleken!

Vy över området, fotografi taget efter undersökningen.

Snölegor, Storumans kommun

I slutet av augusti 2018 genomförde arkeologerna Erik Sandén och Ellinor Johansson från Västerbottens museum en inventering av snöfält på Norra Storfjället vid Hemavan. Även museets fotograf Petter Engman följde med för att dokumentera arkeologernas arbete, bland annat med hjälp av drönare. Syftet med inventeringen var att försöka hitta förhistoriska fynd som smält fram ur snöfälten, speciellt med tanke på årets varma sommar.

Det tar flera timmar att gå upp till snöfälten, som ligger cirka 1100 meter över havet, och därför användes helikopter den första biten. Egentligen skulle sällskapet åkt helikopter ända upp till snöfälten, men då dagen bjöd på låga moln, dis och dimma så kunde helikoptern inte åka ända upp. Därför vidtog en 2,5 timme lång vandring upp mot snöfälten. På grund av det dåliga vädret, gick det inte att se så värst mycket i dimman och det var svårt att orientera sig. Det var endast med handdatorns hjälp (med inbyggd Gps) som sällskapet kunde hitta fram till de högt belägna snöfälten.

Vid inventeringen påträffades tyvärr inga förhistoriska fynd, men arkeologerna hittade två renhorn som förhoppningsvis är flera tusen år gamla. Vid en liknande tur 2014 påträffades också renhorn som var närmade 2 000 år gamla.

Fotografen Petter Engman startar drönaren vid snölegan.

Hedkammen, Skellefteå kommun

Under hösten år 2018 genomförde Skellefteå museum en arkeologisk utgrävning på Hedkammen vid Harrsjöbacken, söder om Bureå, Skellefteå kommun, som berörde delar av ett grav- och boplatsområde. Undersökningen orsakades av den planerade dragningen av Norrbotniabanan. Inom fornlämningen fanns sju kokgropar, en boplatsgrop och 3–4 stensättningar, varav tre kokgropar undersöktes. Undersökningsområdet fosfatkarterades och genomsöktes med arkeologisökhundar, specialiserade på att känna doften av brända ben. Med hjälp av fosfatkarteringen och sökhundarna kunde områden ringas in och därefter användes Skelleftepikar/medlespjut (träskaft med metallspets) för att leta efter eldpåverkade stenar i den sandiga marken. Då upptäcktes två eldstäder, ytterligare en eldstad påträffades vid handavtorvning.

En kokgrop innehöll en stenpackning av eldpåverkade stenar och under dessa fanns träkol. De båda andra kokgroparna hade nedgrävningar, men saknade sten och hade små mängder av kol och sot.  På 1990-talet undersöktes en närliggande  boplats på Harrsjöbacken, daterad till 600 f.Kr- 1000 e.Kr. På boplatsen påträffades spår efter järnhantering i form av smidesgropar, en smidesplats, järnfragment och slaggprodukter. Kanske har träkolet ur kokgroparna på Hedkammen framställts till järnhanteringen på Harrsjöbacken?

Vid utgrävningen gjordes få fynd, en stenklubba med skaftränna, sju kvartsavslag, ett mynt från år 1899, en ring och en liten järnkrok som båda troligen är från 1900-talet. Stenklubbor med skaftränna brukar ibland påträffas i sammanhang där metallhantering har förekommit. Förhoppningsvis kan fortsatta undersökningar på Hedkammen räta ut några av frågetecknen på platsen.

Stenklubba hittad vid förundersökningen inför Norrbotniabanan

Bullmark, Umeå kommun

Umeå kommun planerar att bygga en ny skola i Bullmark och i området för den planerade skolan ligger en fornlämning som utgörs av en gårdstomt. Gårdstomten har enligt historiska kartor varit bebyggd från slutet av 1600-talet och in på 1900-talet. Eftersom det planerade skolbygget kommer att påverka gårdstomten, genomförde arkeologer från Västerbottens museum en förundersökning av fornlämningen under hösten år 2017.

Inom gårdstomten fanns en sedan tidigare känd husgrund. Vid förundersökningen påträffades dessutom två ässjor (som utgjorde spåren efter en smedja), en eventuell husgrund, en oregelbunden konstruktion, en sotfärgning samt två stenkoncentrationer.

Vid förundersökningen framkom även en hel del fynd såsom porslin, glas (exempelvis flaskglas, fönsterglas och glas från en medicinflaska), bränd lera, keramik (b la. från en liten trefotsgryta), kritpipsfragment, rödgods, flintgods, stengods, tegel, obrända och brända ben, slagg, hästskosömmar, spik, ett beslag med textilrester av hampa/lin, järn- och metallföremål, en vigselring av guld (med inskriptionen: Alfred & Ellen 15/10 1899) mm. Fyndens tillverknings- och användningsperiod sträckte sig från 1600-talet och fram till 1900-talet, vilket överensstämde med brukningstiden för bytomten.
Undersökningarna kommer att fortsätta under 2019.

Vigselring hittad i Bullmark

Sarjesnäset, Storumans kommun

Storumans kommun planerar att bygga nya bostäder vid Sarjesnäset, norr om Luspviken i sjön Storuman. Längs med strandkanten finns fem boplatser och två fyndplatser registrerade. Där har eldstäder, eldpåverkade stenar, en skrapa och avslag (restprodukter från redskapstillverkning) tidigare påträffats. För att undersöka om det fanns ytterligare fornlämningar inom området för den planerade bebyggelsen, genomförde arkeologer från Västerbottens museum en arkeologisk utredning i månadsskiftet maj/juni 2017. I samband med utredningen togs ett flertal sökschakt upp med grävmaskin, men inga nya boplatser påträffades.

För att arkeologerna skulle kunna avgöra hur stora boplatserna var, genomfördes den arkeologiska utredningen när det var lågvatten. Vid besiktningen av de redan kända boplatserna påträffades ytterligare föremål längs stranden, både mellan och utanför fornlämningarna. Majoriteten av föremålen bestod av avslag i olika stenmaterial. Regleringen av sjön Storuman gör att vattenståndet hela tiden förändras. Därför är det svårt att avgöra om de upphittade föremålen framkom på det ställe där de en gång tappades/slängdes eller om fynden transporterats till platsen med vatten och is.

Lågvatten i sjön Storuman