Projekt och uppdrag
En del av den verksamhet som bedrivs vid våra institutioner är inte ordinarie utan utgörs av fristående projekt eller uppdrag, som vanligtvis är begränsade i tid och omfattning. Projekten kan vara initierade av institutionerna själva eller på uppdrag utifrån. Uppdragen kan vara i form av beställningar av kulturhistoriska- eller arkeologiska undersökningar och utredningar, byggnadshistoriska inventeringar mm. Uppdragsgivare är externa organisationer och institutioner som Vägverket, Banverket, Länsstyrelsen, Svenska Kyrkan m. fl.
Rock Art in Sápmi var Västerbottens museums stora samarbetsprojekt vid Umeå Kulturhuvudstad 2014. Med utgångspunkt i hällkonst och samiska symboler genomfördes pedagogiska program för skolbarn, konstutställning, teater- och berättarföreställningar, arkeologiskt bokverk, performance och hällkonstutställning. Projektet var ett samarbete mellan Västerbottensteatern, Skellefteå museum, Skogsmuseet, Museum Anna Nordlander, Giron Sámi Teáhter, NorrlandsOperan, Umeå universitet, Konstfrämjandet i Västerbotten, Glaskonstnär Monica L Edmondson, berättare Love Ersare samt konstnär Gunilla Samberg.
Många av de kulturhistoriska samarbetsprojekt som bedrivs är delfinansierade av EU och innebär samarbete med andra länder och organisationer.
Vissa uppdrag som utförs med anledning av stora infrastrukturella nybyggnationer sträcker sig över längre tid t. ex Botniabana, Norrbotniabanan samt ringleden runt Umeå med Västra länken.
Det övergripande målet för Sveriges miljöpolitik är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i landet är lösta. Det innebär att vår påverkan på miljön ska vara i nivå med vad som är långsiktigt hållbart. Detta övergripande mål kallas generationsmålet. Utöver generationsmålet finns 16 nationella miljökvalitetsmål med preciseringar samt etappmål.
Dessa 16 miljömål beskriver de egenskaper som våra natur- och kulturmiljöer ska ha för att vara ekologiskt hållbara i framtiden.
Syftet med miljömålen är att:
- främja människors hälsa
- värna den biologiska mångfalden
- ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena
- bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga
- trygga en god hushållning med naturresurserna
Alla 16 miljömål har delmål. Dessa delmål förtydligar och anger riktlinjer för hur miljömålen ska kunna uppnås. De nationella målen har anpassats och konkretiserats på regional nivå. Länsstyrelsen samordnar det regionala arbetet med miljömålen. Även många kommuner har gjort lokala anpassningar till de nationella och regionala miljömålen.
Kulturarvet ingår i nio av miljömålen (markerade med kursiv text). Det innebär att vi ska bevara det som är särskilt värdefullt ur historisk synvinkel. Det kan man göra på olika sätt. Till exempel kan nya verksamheter anpassas så att kulturmiljöer kan återanvändas på ett hänsynsfullt sätt. Vi kan ta till vara och uppmärksamma äldre brukningsmetoder, äldre tekniker, traditionellt hantverk och material. Vi kan vidta åtgärder så att kulturarvet inte vittrar bort på grund av surt vatten och förorenad luft.
Nu går utvecklingen i många fall åt rätt håll men fortfarande återstår stora utmaningar. Arbetet med att nå målen följer en fast struktur med bland annat uppföljning och utvärdering.
DE NATIONELLA MILJÖMÅLEN ÄR:
Bara naturlig försurning.
Begränsad klimatpåverkan.
Ett rikt odlingslandskap
Frisk luft.
Giftfri miljö.
God bebyggd miljö.
Grundvatten av god kvalitet.
Hav i balans samt levande kust och skärgård.
Ingen övergödning.
Levande sjöar och vattendrag.
Levande skogar.
Myllrande våtmarker.
Skyddande ozonskikt.
Storslagen fjällmiljö.
Säker strålmiljö.
Målen är inte lagstadgade utan anger en riktning för hela samhällets arbete för en bra miljö.
Läs mer om miljömålen på:
Länsstyrelsens hemsida
Riksantikvarieämbetets hemsida
Miljömålsrådets hemsida
Bästa sättet att förmedla kunskap till framtidens brukare och förvaltare av skogens kulturmiljöer är att gå via skolan.
EU-projektet ”Kulturspår i landskapet – en resurs i skolan” vill inspirera skolor i Sverige och Norge att använda kulturmiljöer i undervisningen i större utsträckning. Dessa kan användas i många olika ämnen. För att nå eleverna har vi siktat in oss på lärare. Projektet har jobbat med workshops för lärare, fördjupade lokala planer för hur kulturmiljöer kan användas i undervisning och iordningställande av några kulturmiljöer för undervisning. Lärarhandledningar för kulturmiljöer kring Lycksele och Vilhelmina har producerats inom projektet.
En kursplan för en fortbildningskurs för lärare har tagits fram och kursen ges av Nord universitet. Röster från elever och lärare har samlats i en broschyr.
Projektpartners är Västerbottens museum, Skogsstyrelsen, Nord universitet, Helgeland museum, Polarsirkelen friluftsråd och Statskog.
Resultaten har samlats i en bok som skall fungera som inspirationsbok för lärare men den förväntas också vara kurslitteratur i kommande fortbildningskurser.
”Skog och historia” är ett samlingsnamn namn för ett flertal projekt som bedrivits under åren 1997 – 2007 i Västerbottens län. Projekten har gått ut på att arbetslösa har anvisats för att inventera forn- och kulturlämningar i den egna hembygden under ledning av arkeologer vid Västerbottens museum.
Det har funnits flera syften med arbetet. Ett har varit att kartlägga och informera om skogens kulturminnen för att underlätta för ett hänsynsfullt skogsbruk. Ett annat syfte har varit att öka intresset för skogens kulturvärden. Tanken har också varit att förbättra möjligheterna för inventerarna att hitta nya jobb och/eller att inspirera dem till fortsatta studier.
Under den tio års period som projekten har pågått, har 500 personer varit sysselsatta i de olika delprojekten och mer än 18000 lämningar har registrerats.
Bland mängden registrerade lämningar finns ett flertal guldkorn som påtagligt bidragit till att bilden av länets förhistoria har blivit tydligare. Det gäller till exempel de unika hällristningarna i Torrböle, boplatsen vid Småbränna i Hössjö som tolkats som en av de äldsta kända längs Västerbottenskusten och tre lokaler med hällmålningar i närheten av Finnforsfallet i Skellefteälven.
Informationsinsatserna har bland annat inneburit att ett antal röjda och uppskyltade kulturstigar tagits fram. Till stigarna har även foldrar producerats.
Kulturlämningar vid Krångfors, Skellefteå kommun
Kulturlämningar i Nedre Maursele, Norsjö kommun
Kulturlämningar vid Torrböle, Nordmalings kommun
Kulturlämningar längs Magdalenastigen, Lycksele kommun
Kulturlämningar vid Bäcksjön, Umeå kommun
En mindre skrift där några av alla de fynd som framkom presenteras.
Fjällområdena som ibland kallas Europas sista vildmark är ett kulturlandskap som människor levt i och påverkat under närmare 10 000 år. Det är även idag ett levande samiskt kulturlandskap. Detta är en resurs som kan användas mer än idag inom turistnäringen.
Projektets huvudmål är att ge turismföretagare kunskap om kulturlandskap och kulturspår i projektområdet och att de får verktyg till att använda kunskapen i sina verksamheter ur ett hållbart perspektiv. Dessutom ska allmänheten som brukar vandringslederna få tillgång till kunskap om och möjlighet att uppleva kulturlandskap och kulturspår i ledernas närhet på ett djupare sätt.
För att nå målen har projektet hållit gemensamma workshoppar med företagare i turistnäringen i Sverige och Norge samt workshoppar för allmänheten. En skrift som riktar sig till företagare har producerats. Information om delar av kulturlandskapet eller kulturspår som kan användas av både företag och allmänheten har också tagits fram.
Här kan ni läsa boken som producerats i projektet: På vandring i kulturlandskapet (länk)
I det här projektet undersöks hur utbyggnaden av vattenkraft i Norrland har påverkat dels forn- och kulturhistoriska lämningar, dels människor och samhällen.
Om projektet
När Norrlands sjöar och vattendrag skulle byggas ut för att utvinna vattenkraft kantades flera av dessa av rika forn- och kulturhistoriska lämningar. Men utbyggnader och regleringar har sedan dess – tillsammans med de senaste decenniernas klimatförändringar – förstört eller skadat många sådana kulturarv. I det här projektet undersöker vi vidden av dessa konsekvenser.
En annan viktig del av projektet är att undersöka hur utbyggnader har påverkat de människor som bor och verkar där. Vattenkraftens intåg kom att omdana människors relation till älvarna i grunden. Såväl näringar (renskötsel, fiske, boskapsskötsel, etc) som infrastrukturer och kulturarv (färdvägar, betydelsebärande platser, etc) som länge präglat människors umgänge med älvarna påverkades eller försvann.
För att nå kunskap om detta kommer vi att använda en rad metoder, från arkivstudier till fältstudier och intervjuer. Det yttersta målet med projektet är att bidra till en hållbar förvaltning av de vattenanknutna kulturmiljöerna.
Deltagare
Projektet har en tvärvetenskaplig ansats och rymmer såväl arkeologer som historiker. Projektägare är Luleå tekniska universitet.
Här samlas forskare som arbetar med arkeologiska undersökningar, fornminnesinventering, fältstudier, minnesvård, kulturarvens historia, industrihistoria, rapportskrivning och vetenskaplig publicering.
Fältarbete Västerbottens museum
Under sex dagar i maj så utförde två av Västerbottens museum arkeologer återbesök av kända lämningar och registrerat nya lämningar vid Juktån och Vindelälven i samband med arbete i projektet Norrland vattenanknutna kulturmiljöer. En del av arbetet har utförts i damm området ovanför Juktådammen, som då ännu inte fyllts med smältvatten. Detta gjorde att man bland annat fick tillgång till den nu överdämda byn Juktå. Endast några få veckor kan man se de husgrunder som är kvar, efter att isen försvunnit men innan vattnet har stigit för mycket. Under arbetet kunde även ett antal härdar samt en boplats och en fyndplats dokumenteras. Samtliga lämningar kommer senare att registreras i Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöregister (KMR). En riktigt intressant upplevelse att få se resterna efter en by som försvunnit under vattnet.
Under hösten genomfördes återfotografering av landskapet och byarna som berörs av kraftverksdammen i Pengfors. Inför regleringen av alla älvar fotograferades byarna och landskapet, motiven på dessa bilder har vi försökt att hitta igen och ta nya fotografier av dagens landskap.
Mer läsning
Arkeologiska inventeringar av glaciärer och snöfläckar i svenska Sápmi
Klimatförändringar är idag ett faktum. Glaciärer och snölegor smälter snabbt bort och därtill försvinner viktig arkeologisk och ekologisk kunskap om människors och djurs forntid och nutid. Där försvinner även viktig information ur ett klimathistoriskt perspektiv. I ett samarbete med Jamtli, Silvermuseet/INSARC, Ájtte Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Norrbotten- och Västerbottens länsmuseer kommer vi att regelbundet inventera glaciärer och snölegor på högalpina områden i svenska Sápmi. Projektet delfinansieras av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond.
I Västerbottens län finns det 8 glaciärer, en på Ammarfjället och de övriga på Norra Storfjället. Förutom glaciärerna finns det ett okänt antal permanenta snölegor som kan vara flera tusen år gamla. På Artfjället, vid Överuman, finns ingen glaciär men det finns några snölegor. Dessa är intressanta att undersöka då området inte är för brant, forntidens människor behövde kunna gå där och även vi måste kunna vistas där utan att utsätta oss för fara. Det ligger någorlunda nära och tillgängligt från känd forntida verksamhet. Runt Överuman ligger många forntida boplatser och även många äldre samiska visten.
En plats som vi ville besöka var en snölega upp på Artfjället mellan toppen Gemken och sjön Lijkiejaevrie. Första besöket på platsen gjordes 2014. För att komma dit gick vi från Umeälven vid Umfors. Det tog oss ca 5 timmar att vandra till platsen och sedan 5 timmar ner igen. Detta gav oss bara några få timmar att arbeta på platsen. Den turen tog vi med oss en bit av ett renhorn ner. Det analyserades sedan av Jörgen Rosvold vid NTNU i Trondheim. Det visade sig att hornet var nästan 2000 år gammalt. Nu hade vi för första gången bevis för att gamla föremål faktiskt tinar fram ur snölegor i Västerbotten.
Förutom fler framtinade ben och horn från ren hittades även en ”träpinne” 2022. Vi tror att den pinnen är ett pilskaft som tinat fram ur snön och isen. En C14-datering visade att den är ca 800 år gammal.
Vid besöket 2023 hittades ytterligare två små bitar av pilskaftet på samma ställe. Tack var att vi kunnat komma tillbaka till samma ställe har vi haft möjlighet att dokumentera vad som händer på platsen. Vi har sett hur snön vissa år har ökat och vissa år minska betydligt. Vi har också kunnat se hur vissa föremål ligger kvar till synes oförändrade efter 9 år.
