Spår från 10000 år Västerbottens län sett från sidan

Skriv ett sökord för att påbörja din sökning.

Startsida » Alla tiders Västerbotten » Medeltid

Medeltid 1050–1500 e. Kr

Medeltiden är den tidsperiod som kommer efter vikingatiden. Den börjar 1050 och slutar i och med Gustav Vasas maktövertagande i början av 1500-talet. Eftersom det finns skrivna källor bevarade från medeltiden räknas den inte till förhistorien utan är den första av de historiska perioderna. De skrivna källorna är inte många. Vi måste fortfarande till stor del använda oss av arkeologiska metoder för att förstå hur det var i Västerbotten under medeltiden.

Utgrävningen av Kungsgropen, skllefteå.

År 2005 undersöktes delar av det område som utgjorde sockencentrum i Skellefteå under medeltiden.

Det sker stora förändringar under den här tiden. Nu får kristendomen fäste och en riksbildning sker i det område som senare ges namnet Sverige. Det äldsta skriftliga dokumentet som berör vårt område dateras till 1314. Det är en skattelängd, i vilken Uma och Bygda socknar omnämns. Från första halvan av 1300-talet är också Hälsingelagen som även omfattade Västerbotten. I den räknas Uma och Bygda socknar till Ångermanland. Lagen gällde under större delen av 1300-talet.

Karta med Spår från medeltiden.

Bebyggelsen

Precis som under tidigare perioder skiljer sig Övre Norrland från södra och mellersta Sverige i många avseenden även under medeltiden. Det som vi idag kallar för Västerbottens län var inte ett homogent område utan kunde grovt delas i två delar; kust och inland. Längs kusten och de nedre delarna av de större älvdalarna fanns en jordbruksbygd som växte sig allt större. Kustområdet beboddes till stora delar av en skandinavisk befolkning. De västligaste delarna av den fasta bebyggelsen utgjordes av byarna Granö, Hjuken och Norsjö.

I inlandet och fjällen fanns en samisk befolkning. De levde under den här tiden framförallt av jakt och fiske i kombination med tamrenskötsel.

Ortnamnen ger oss i dag en antydan om hur omfattande den medeltida jordbruksbebyggelsen var. Ortnamn som antas ha ett tidigtmedeltida ursprung är till exempel marknamnen som i Flurkmark och Ersmark. Medeltida anses även bölenamnen vara, till exempel Jämteböle. Man kan se att ortnamn med samiskt ursprung finns väster om den medeltida jordbruksbygden.

Socknar och kyrkor

Under 1200- och 1300-talet bildades socknarna. I början av 1300-talet pågick en centralstyrd organisation och kolonisation. Då var Umeå och Bygdeå Sveriges nordligaste socknar. Kronans ökade inflytande medförde att övre Norrland tydligare orienterade sig söderut.

Under 1400-talet fanns fem storsocknar här. Nordmaling, Umeå, Bygdeå, Lövånger och Skellefteå. I slutet av 1400-talet och i början av 1500-talet byggdes stenkyrkor i alla socknar. De första kyrkplatserna var belägna vid dåtida hamnar. Hit förlades även handels- och marknadsplatser. Det kan förstås också ha varit tvärtom, att de första kyrkorna uppfördes på redan befintliga mötesplatser. De medeltida kyrkplatserna blev knutpunkter i det ännu glest befolkade Västerbotten.

Kyrkornas interiörer var med stor sannolikhet befolkningens enda möte med konstföremål. Delar av interiörerna har klarat sig till eftervärlden och ger oss i dag en inblick i den medeltida bildvärlden. En av de större samlingarna av medeltida träskulpturer finns i Skellefteå landsförsamlings kyrka. Även Ånäsets kyrka har en fin samling medeltida skulpturer.

Kommunikationer

Under medeltiden fanns inga riktiga körvägar i Västerbotten. Man fick ta sig fram till fots eller på hästryggen, på gång- och ridstigar. Förutom vattenvägarna, både längs kusten och längs älvarna in i landet, fanns särskilda vintervägar. Tunga landtransporter skedde oftast vintertid med släde. Norrstigen är den mest kända gång- och ridstigen. Den gick längs hela Norrlandskusten och gjordes senare om till vår första körväg, Kustlandsvägen som fortfarande till stora delar finns kvar. Ett fynd som hör samman med medeltidens kommunikationer är resterna efter en stockbåt från Bjärten i Nordmaling, som dateras till 1400-talet.

Farleden längs kusten utgjordes av ett antal hamnar, kyrkplatser och fiskeplatser. Vid flera av dessa hamnar fanns mindre kapell och ofta även handelsplatser. Öskärskyrkogården på Holmön är förmodligen lämningen efter en av dessa kapellplatser. Den består i dag av ett muromgärdat område som innehåller resterna efter ett medeltida kapell. Här har också ett silvermynt från 1400-talet påträffats. Under medeltiden låg platsen alldeles i närheten av en havsvik som förmodligen användes som hamn. En plats som kan ha haft en liknande funktion är Jungfruhamn på Bjuröklubb.

Öskärskyrkogården på Holmön.

Öskärskyrkogården på Holmön.

Bebyggelselämningar

I Böle i Lövånger socken finns en av länets få medeltida bebyggelselämningar. Det är en bosättning som utifrån en C14-datering har tolkats som tidigmedeltida. Platsen kan ha nyttjats redan under 12- och 1300-talen. Det är dock en tolkning som kan diskuteras eftersom dateringen endast anger åldern på det förkolnade träet. Anläggningen skulle kunna vara något yngre. Här finns husgrunder, odlingsrösen och rester efter gammal åkermark. Människorna som bodde på platsen ägnade sig åt odling, boskapsskötsel och sälfångst.

En annan relativt nyupptäckt gårdslämning finns på Gammåkern i Agnäs, Bjurholm. En arkeologisk undersökning visar att lämningarna består av en husgrund efter ett boningshus och en smedja samt två härdar, varav den ena är en smideshärd. En C14-datering av ett sädeskorn av korn tyder på att platsen har använts under tidigt 1400-tal. Huset har antagits vara en låg timrad stuga som från början endast hade ett rökhål i taket men med tiden fick en murad skorsten. Hur man fick in dagsljus vet vi inte. Huset saknade förmodligen fönster men kan ha haft gluggar.

Modell som visar den medeltida gården i Agnäs.

Modell som visar hur det kan ha sett ut när gården på Gammåkern användes. Modellbygge och foto Tryggve Lundberg.   

På Klosterholmen i Bureå finns sedan länge kända senmedeltida byggnadslämningar. Enligt tradition ska det här ha funnits någon form av kyrklig verksamhet, kanske ett kloster. Vid en undersökning påträffades två husgrunder och en stensatt källare som troligen har haft tegelvalv. Vid undersökningen tillvaratogs en tappkran till en öltunna. Den dateras till medeltidens slut. På platsen fanns även rester efter metallhantering.

Lämningarna efter Burekloster

Klosterholmen i dag.

I Lappviken i Jörns socken har en unik, senmedeltida plats undersökts. Den består av en husgrund med ett stenlagt golv, en smedja med källare och ett stall. Bland andra fynd påträffades två mynt här. Det ena var från slutet av 1400-talet och det andra från cirka 1500. Spår efter hantverk och handel, bland annat en hel del importföremål, berättar om den verksamhet som en gång bedrevs på platsen.

De arkeologiska undersökningar som gjorts av medeltida bebyggelselämningar visar bland annat att tegel varit ett vanligt förekommande byggnadsmaterial redan under den här tiden, och att husbehovssmide har förekommit nästan överallt.

Ekonomi

Jordbruk tillsammans med husdjurshållning blev basen för försörjningen längs kusten under 1500-talet. För att dryga ut ekonomin for många periodvis till sjöarna i inlandet för att fiska. Även havsfiske, i synnerhet strömmingsfiske, var en binäring för många bönder. Torkad fisk var inte bara mat utan även en handelsvara. Hit kom till och med fiskare söderifrån för att fiska strömming. Laxfisket, både i älvarna och i havet, var också en betydelsefull näring. Ett annat viktigt byte vid kusten var sälen. Lämningar efter fiske och säljakt är alla tomtningar som påträffas längs det område som en gång utgjorde det yttersta kustbandet. Tomtningarna är rester efter tillfälliga, mycket enkla bostäder. Vissa dateras till järnålder och andra till medeltid.

Under medeltiden användes fortfarande fångstgropar för att fånga älg och vi vet, från 1300-talskällor, att jämtländska bönder ägde andel i fångstgropssystem i Vilhelminaområdet.

Det pågick också en omfattande handel med lappmarksprodukter. Vissa förmögna storbönder i kustområdet – de så kallade birkarlarna – hade ensamrätt att handla med samerna. De tog även upp skatt av samerna. Birkarlarna delade upp det samiska området mellan sig i olika handelsdistrikt som kallades för lappmarker. I Ume lappmark skattade man dock direkt till kronan. Många samiska lämningar har daterats till medeltid och samiska härdar finns spridda över hela länet. De vittnar om samisk närvaro från fjäll till kust.

Medeltida föremål

De föremål från länet som säkert kan dateras till medeltiden är lätt räknade. Många verktyg och andra bruksföremål har sett likadana ut över lång tid och kan därför vara svåra att föra till en viss period. En föremålskategori som däremot ofta är lätt att datera är mynt. Även smycken och dräktbeslag är vanligtvis daterbara. På ön Stora Fjäderägg norr om Holmön har medeltida smycken påträffats. Här har en fingerring och några bjällror hittats i vad som antingen var en grav eller en tomtning. De har daterats till 1200-talet.

De samiska metalldepåerna är en fyndkatergori bestående av samlingar av metallföremål nedlagda i marken, till exempel  smycken, hängen och dräktbeslag. Föremålen kan till stor del dateras till medeltid och många visar på långväga handel. En del av föremålen som ingår i metalldepåerna tycks dock vara lokalt producerade.

 

Medeltida kniv.

Ett av få medeltida föremål i Västerbotten. En liten järnkniv med skaft av bronsplattor som har hittats i Garaselet vid Byskeälven. Den dateras till tidig medeltid och kan ha kommit hit genom handel med folk från Finland eller Ryssland.

 

Läs mer om stenålder, bronsålder och järnålder

Jungfruhamnsgraven på Bjuröklubb.

Jungfruhamnsgraven på Bjuröklubb.

 

Föremål från Lappviken.

Bland fynden som påträffades i den senmedeltida anläggningen i Lappviken fanns bland annat en tärning, en bit kakel, en radbandspärla och ett silvermynt.

 

St Göran och draken. Foto Krister Hägglung/Skellefteå museum.

"St Göran och draken" i Skellefteå landsförsamlings kyrka. 

 

Medeltida altarskåp.

Det medeltida altarskåpet i Skellefteå landsförsamlings kyrka.

 

St Anna med Jesusbarnet och Maria.

St Anna med Jesusbarnet på höger sida och Maria på vänster. Skulpturen dateras till cirka 1500 och finns i Skellefteå landsförsamlings kyrka.

 

Lövångermadonnan.

"Lövångermadonnan" från sent 1300-tal.

 

Lämningen efter den medeltida smedjan på Gammåkern i Agnäs.

Lämningen efter en medeltida smideshärd på Gammåkern i Agnäs.

 

Tomtning på Bjuröklubb.

På Bjuröklubb finns många tomtningar. De är lämningar efter fiskares och säljägares enkla bostäder.

Läs mer om våra olika fornlämningstyper.

Samisk härd, Umedalen, Umeå.

En samisk härd i utkanten av Umeå som nyligen undersökts. Den har daterats till sen medeltid.

 

Samisk grav från 1400-talet.

Vid Risbäcken i Tärnafjällen ligger en mytomspunnen grav. Här ska Soejvengeelle – Skuggmannen på sydsamiska – ligga begravd. Enligt samisk tradition kan den döde visa sig som en skugga. Graven är daterad till 1400-talet.