Spår från 10000 år Västerbottens län sett från sidan

Skriv ett sökord för att påbörja din sökning.

Startsida » Alla tiders Västerbotten » Järnålder

Järnålder 500 f Kr–1050 e Kr

Den tidsperiod som benämns järnålder är kanske den mest diffusa tidsperioden här uppe hos oss, trots att det är den förhistoriska period som ligger närmast vår egen tid. Upp till trakten av Örnsköldsvik kan man följa den skandinaviska järnålderskulturen med bofasta människor. Där finns gårdar med lämningar efter långhus och gravhögar. Längre norrut har arkeologerna inte funnit några spår av dessa fornlämningstyper.

Här verkar det inte ha skett några större förändringar vid övergången till järnåldern. Människorna har fortsatt att i huvudsak leva av jakt och fiske. Många av de fångstgropar som har undersökts, dateras till perioden 600–1400 e Kr. I trakten av Umeå tycks jordbruket vara etablerat cirka 500 e Kr.

Fortfarande i början av järnåldern användes redskap av sten, men tillverkningstekniken var inte längre lika förfinad. Keramik som är gjord av lera uppblandad med asbest fanns fortfarande i början av perioden. Då bestod den av så mycket asbest att man kan påstå att det är asbest som är utblandad med lite lera.

Även under järnåldern har det anlagts gravar längs kusten. Det är låga rösen och stensättningar som daterats från både början och slutet av järnåldern. De ligger ibland på det som brukar kallas bronsåldersnivåer (kring 35 m ö h), ibland på betydligt lägre nivåer, på de nivåer som varit strandbundna under järnåldern (10 m ö h). Här finns också tomtningar, rester efter enkla bostäder, som säljägarna har använt under järnålder och senare tid. Några mer permanenta bostäder har vi ännu inte hittat.

I inlandet finns många härdar som har daterats till järnåldern men inte några rester efter bostäder. Härdarna tolkas som lämningar efter en skogssamisk befolkning.

Samisk härd.

Inlandets många härdar tillhör en diskret fornlämningstyp som inte alltid är lätt att upptäcka.

Längst upp i fjällen finns en typ av vallformiga lämningar efter bostäder som kallas stalotomter. De har använts under järnåldern och ligger ofta några stycken tillsammans, i nivå med trädgränsen.

I länet är ännu ingen förhistorisk järnframställningsplats känd. Men flera fornlämningar med spår efter järnsmide har påträffats. I Torrböle, i Nordmalingsområdet, har en boplatsvall från äldre järnålder undersökts. Här hittade man både smidesslagg, järnfragment och asbestgods. Vid Harrsjön, väster om Bureå har också en plats med bland annat spår efter järnsmide påträffats. Här fanns två smidesgropar, bitar av järnslagg och blästerskydd. Ett C14-prov visar på en datering till första århundradet e Kr.

I länet har ett flertal föremål påträffats som med hjälp av föremålsformerna kan dateras till järnåldern. Många av dessa har hittats längs Ångermanälven. Förmodligen har det gått en handelsled mellan järnåldersbygderna på norska sidan fjällen och Västernorrland. Även längs Skellefteälven har man hittat relativt många järnåldersfynd. Under järnåldern har det antagligen förekommit handel med framför allt skinn och horn, mellan den fasta bebyggelsen i södra och mellersta Skandinavien och Norrlands inland och fjälltrakter. Detta avspeglar sig i de många fångstgropar och fångstgropssystem som anläggs i slutet av järnåldern. Föremålsformer som vi vet kommer österifrån visar på kontakter även i denna riktning.

MAKSJÖFYNDET

Våren 1969 hittades ett bronsspänne vid en av Maksjöns stränder i Vilhelmina kommun. Något år senare påträffades fler föremål vid samma strand. År 1972 undersöktes platsen av arkeologer. Föremålen är rester efter en järnåldersgrav från 700–800 e Kr, från den del av järnåldern som brukar kallas vendeltiden.

Föremålen består av 31 glaspärlor, en bronspärla, fem järnfragment, fem stenskrapor och 183 avslag av kvarts och kvartsit. De tre spännena är en typ av dräktspänne som användes i Norge under den här perioden. Pärlorna däremot ser precis ut som de man hittat i södra och mellersta Sverige. 

Stenskraporna och avslagen hör troligtvis inte ihop med de andra fynden. De har förmodligen funnits på platsen redan innan järnåldersföremålen placerades där.

Trots att man inte hittade några ben, bör föremålen som ingår i Maksjöfyndet vara resterna efter en grav. Gravar från denna tid brukar innehålla pärlor och dräkttillbehör.

Maksjöhalsbandet

Pärlorna i "Maksjöhalsbandet" är av samma typ som de som påträffats i mellersta och södra Sverige.

Området kring Maksjön har varit ett attraktivt område under alla tider. Det är förmodligen det mest fornlämningstäta området i hela Västerbotten. Här finns många lämningar från stenålder, bronsålder och järnålder samt en hel del samiska lämningar.

Läs mer om stenålder, bronsålder och medeltid

Svärdshjalt

Detta svärdshjalt påträffades på 1870-talet vid stranden av Umeälven, i Stensele kyrkby. Det är delvis förgyllt och ornerat i knutstil.

 

kultsjökrukan.

"Kultsjökrukan" är 29 cm hög och nästan uteslutande gjord av asbest. Den påträffades som flera hundra skärvor, vilka har kunnat sättas ihop till ett kärl. Krukan dateras till tidig järnålder cirka 300 f Kr.

Läs mer om förhistoriska föremål från länet.

Spännbuckla.

En "spännbuckla", ett dräktspänne från Vikingatid. Det tillhörde kvinnodräkten och användes parvis. Det är påträffat i Malå.

 

Skafthålsyxa av järn.

En så kallad fyrflikig skafthålsyxa av järn. Den kommer från Valltjärn i Lycksele kommun och dateras till vikingatid/tidig medeltid.

 

Holkyxa

Holkyxa från Nästansjö i Vilhelmina.

 

Stalotomter är samiska byggnadslämningar.

Stalotomter i Remdalen, Vilhelmina. Stalotomter är samiska byggnadslämningar i fjällen, ofta nära trädgränsen. De dateras huvudsakligen till vikingatid.

 

Ringspänne av brons

Ringspänne från Valltjärn, Lycksele, daterat till slutet av vikingatiden eller början av medeltiden. Ringspännet är en typ av dräktspänne.

Pilspets av järn.

Pilspets av järn från Vilhelmina.