Spår från 10000 år Västerbottens län sett från sidan

Skriv ett sökord för att påbörja din sökning.

Startsida » Alla tiders Västerbotten » Bronsålder

Bronsålder 1800–500 f Kr


Under bronsåldern ökar kontakterna med omvärlden vilket får stor betydelse i samhället.

Det är längs kusten som den sydskandinaviska bronsålderskulturen först kan anas. Den saknas däremot i inlandet. I norra Norrlands inland kommer det i stället från cirka 2000 f Kr. influenser från öster, från Ryssland och Sibirien. Det innebär nya föremålsformer som asbestkeramik, kvartsitspetsar med rak bas och östliga bronsföremål. Människorna verkar ha sökt sig längre in mot fjällen, kanske har man börjat utnyttja renen mer systematiskt.

I inlandet finns många boplatser som är från denna tid, men gravarna saknas. Vid kusten råder ett omvänt förhållande. Där finns många gravar i form av rösen och stensättningar, medan få boplatser är kända. Längs Norrlandskusten finns det också flera områden med kokgropar. I en del av dessa verkar man ha framställt sältran, som kan ha varit en viktig handelsvara – kanske i utbyte mot brons.

Skeppssättningen och ett av rösena vid Mjösjön

Vid Mjösjön mellan Umeå och Holmsund finns ett gravfält med fyra gravar från bronsåldern. Det är två rösen, en stensättning och Sveriges nordligaste skeppssättning.

EN KUSTBOPLATS FRÅN BRONSÅLDERN

På den torra och sandiga Sävarheden, cirka 2 km norr om Sävar, finns en upp till 2 dm hög vall som är 14 meter lång, tio meter bred. Vallen har en svag sänka i mitten. Det är resterna efter ett hus som stod här för 3 600 år sedan. Den här sortens lämning kallas för boplatsvall.

När huset användes låg det ungefär 100 meter från havet. Mellan boplatsen och havet löpte en rullstensås som gav skydd mot vindarna. Vid sidan av huset fanns ett fångstgropssystem. I husets närhet låg också en kallkälla där man kunde hämta dricksvatten.

Boplatsvallen i Sävar har undersökts. Då påträffades en hel del förhistoriskt skräp. På det som en gång var husets golv fanns en stor samling avslag av kvartsit, en knacksten och en sten som har tolkats som ett städ. Alla dessa föremål är rester efter stenredskapstillverkning. Kanske var tillverkning av redskap det sista man gjorde innan platsen övergavs för gott?

Där fanns också skrapor som använts till att bereda skinn, och keramik som gjorts av lera blandad med hår och annat organiskt material. Nästan alla ben som påträffades var sälben. Bara ett annat ben hittades, en fiskkota. Förmodligen slog man sig ner här just för att det var bra säljakt och gott om fisk.

Till de mest spännande fynden från platsen hör tjugo bitar av harts eller kåda med tandavtryck. Det var dåtidens tuggummi. Varför man tuggade kåda vet vi inte säkert, kanske var det för att tillverka ett lim som sedan användes till att fästa pilspetsarna i skaften.

Det fanns ingen eldstad i huset. Arkeologerna hittade inte heller någon skörbränd sten eller något annat som visar att man eldat här. Avsaknaden av eldstad är fortfarande en gåta men mätningar av markens magnetiska susceptibilitet visar att man eldat trots avsaknaden av synliga eldningsspår. Boplatsen på Sävarheden har tolkats som en säljägarboplats som användes några veckor eller månader under sommaren.

Kvartsitspetsar från Vännäsby.

Dessa pilspetsar av kvartsit kommer från Vännäsby. De påträffades tillsammans, nedgrävda i marken. Sammanlagt tillvaratogs 35 stycken hela och fragmentariska spetsar. Fyndet gjordes 80 cm under markytan, alla spetsar var vända åt samma håll. Några av spetsarna är färdiga andra är halvfabrikat.

En gräns är tydlig mellan norra och mellersta Norrland. Norr om denna gräns finns asbestkeramik, kvartsitspetsar med rak bas och vissa typiska östliga bronsföremål. Vi kan se att man inte bara importerade färdiga föremål hit. Eftersom både en smältdegel och flera gjutformar har hittats bör man även sysslat med någon form av bronshantering.

Söder om ovan nämnda gräns, finns längs kusten spår från den typiska sydskandinaviska bronsåldern. De många gravrösena har sydskandinaviska förebilder. Skillnaden mellan övre Norrland och Mellannorrland kan därefter följas framåt i historien.

En stor skillnad mellan Sydskandinavien och norra Norrland under yngre stenålder och bronsålder är avsaknaden av odling i norr. Förutom spår efter tillfällig odling vid kusten, först cirka 2000 f Kr och sedan cirka 500 f Kr, etableras bestående odlingsverksamhet först cirka 500 e Kr. Dock är odling och kreatursskötsel fortfarande vid den tiden endast en bisyssla vid sidan av jakt och fiske.

PRÄSTSJÖDIKET

Vid en av de större infartsvägarna till Umeå ligger en av Västerbottens märkvärdigaste fornlämningar. Här, på den plats som i dag är en liten kulle vid sidan av Vännäsvägen, blev två ungdomar begravda för ungefär 3 600 år sedan.

På den tiden nådde havet längre inåt landet. Kullen var en liten ö som låg ungefär 500 meter från fastlandet. Innan platsen undersöktes syntes ingenting på marken. Över stenarna växte ett lager med mossa och torv. När arkeologerna hade grävt fram anläggningen såg den ut som en stenläggning i två lager, gjord av både stora och små stenar.
Bland stenarna fanns brända ben och tänder av människa. Det var tänderna som berättade om hur många personer som var gravlagda och att dessa var ganska unga.

Bland stenarna fanns det också många fina föremål. Det kanske allra finaste var en spjutspets av brons. Där fanns också fina stenföremål, till exempel en dolk, ett hänge och sju pilspetsar. Bronsdolken låg under allt annat. Flera av föremålen verkade vara nedstuckna i marken. Anläggningen vid Prästsjödiket kan vara resterna efter en grav eller efter en plats där någon form av religiösa ceremonier utförts.

Läs mer om stenålder, järnålder och medeltid

Spjuspets eller dolk av brecciekvarts.

Ett av de fina föremålen som påträffades i fornlämningen vid Prästsjödiket utanför Umeå. Det är svårt att avgöra om det är en spjutspets eller en dolk.

 

Kokgrop i genomskärning.

En stor kokgrop vid Åheden i genomskärning. Gropen har förmodligen använts vid framställning av sältran.

Hällristningarna vid Laxforsen i Öreälven.

Vid Laxforsen i Öreälven har man hittat hällristningar som troligen är från bronsåldern. Här finns sammanlagt elva ristningar.

 

Bronsspänne

Bälteprydnaden från Flarken har tillhört en kvinnodräkt och bars på magen. Den är drygt 19 cm i diameter.

detalj av spjutskaft

Detalj av spjutskaft. Skaftet som är helt bevarat, kommer från Övre Åkulla i Bygdeå socken. Det är daterat till bronsåldern men är dekorerat med samma sicksackmönster som många skifferföremål från stenåldern. Det är ett av mycket få bevarade träföremål från förhistorisk tid.